liellinoran

Jag hade tur. Igår kraschade jag med vår blå discobil rätt in i en betongklump och vidare till en gigantisk lyktstolpe. Det låter dramatiskt jag vet men detta är helt sant.
Det hela började med en lång hotellservice morgon, åkte hem för att hämta mina tabletter till ögoninfektionen. På väg tillbaka till kontoret finns en skarp sväng,det började ringa i jourtelefonen, jag slant till med fötterna som hamnade på gasen och tappade kontrollen för några tiondelssekunder..BANG rätt in i stolpen. I korta drag gick det till så, man får minnesluckor när man blir så chockad som jag blev.

Jag var så chockad hela dagen igår att jag inte kunde annat än tycka det var grymt pinsamt och småskrattade åt det, alla frågade självklart hur det gått för mig innan de började skratta. De fick hämta en stor gaffel för att ta bort lyktstolpen från bilen för att sedan bärga bort bilen. Den gick då rakt inte att köra i alla fall..
Efter kom jag till kontoret och fortsatte med jobbgrejer och sedan en paus för lunch, sedan var det bara ut på nästa hotellservice runda med Peters bil, ,han var lite orolig men jag lovade att köra långsamt och ta det lugnt....

Kom hem 40 min innan jag hade min första riktiga utflykt, cypriotisk afton. Jag körde till Fig Tree Bay för att möta bussen och plocka upp kvällens första gäster. Inne i Ayia Napa kom min danska kollega Mads på och vi körde turen ut till den lilla tervernan tillsammans. Det var glada svenskar, norskar och danskar med på bussen och hela turen blev mycket lyckad!
Som ni hör och förstår så hann jag aldrig ens ta en enda liten paus för mig själv och känna efter hur jag egentligen mådde. Kraschen var ganska bra alltså, eftersom jag kom åt gasen så hade jag istället för panikbroms full fart gas.
Efter min lyckade afton var jag pigg och lycklig så när jag kom hem klockan 1 i natt tog jag lite "afterwork"!
De andra hade redan haft i sig en hel del, vissa hade däckat, medan andra hade bara trappat av..jag var pigg så jag tog en vinare och gick upp och tjötade med alla som var kvar. Peter, Mattias, Nicklas, Lisa och jag. Det var trevligt, Peter drev om allt som vanligt. Vi pratade om allt möjligt, som till exempel "Pennebridge" ett annat töntigt ord för "Örebro" haha och sådana viktiga saker togs upp under natten. När de bestämde sig för att gå ut klockan 3 kände jag mig taggad men insåg att jag hade mina snygga jobbkläder på mig och att jag faktiskt skulle upp kl 8 imorse. Jag tog mitt förnuft till fånga och gick hem och sov.
Idag vaknade jag upp och hade fruktansvärt ont i nacken, vilket jag har fortfarande. Linda har lovat att köra mig till en läkare som skall få kolla på det. Jag inser att jag behöver ett intyg eller något om denna bilkrasch. Man har ju hört om så mycket kläskigt att det kan komma upp flera år senare osv. Jag vill kolla upp det.
Imorse var jag ute på Paradise, mitt andra hem under den första månaden här nere. Hade frukostpasset och sedan hotellservice. Nu sitter jag på kontoret och väntar på Linda in princip. Jag är trött. Jag är slíten. Trots det som hänt denna veckan med både ögoninfektion och stora bilkraschen igår så mår jag jättebra här nere, tänker inte lika mycket som hemma i Sverige. Lever som jag mår och känner för för dagen. Det här är mitt hem nu, inga konstigheter.