Välkomstmöten..
Ja min natt och morgon..vad ska jag säga? Igår jobbade jag från 8.30 på morgonen till 04.00 i morse. Tuff dag på jobbet. I natt fick jag hjälpa överbokade gäster in till ett nytt hotell, åka taxi med dem, hjälpa dem i receptionen ja allt. Det är inte bra men jag gjorde vad jag kunde i det läget.
Jag kände redan på transfern igår att något inte stod rätt till med mina ögon, de rann konstant och folk i min buss trodde jag satt och grät mellan stoppen. Men nej jag hade fått en ögoninfektion.
Imorse vaknade jag av gråt och beställde en transport till sjukhuset. Stod utanför min dörr som jag lovat och väntade. Helt plötsligt dyker den största ambulans jag någonsin skådat upp! Den var 3 gånger så stor vår ola ambulans hemma i Sverige. Ni vet den som kommer om det verkligen är något allvarligt, räddning på liv och död. Den kom för att jag pep i luren att jag behövde komma till läkaren. Kommer nog aldrig glömma den turen fram och tillbaka till sjukhuset..:)
När jag kom dit kom Dr Drosos mot mig med öppna armar! Han var så glad att äntligen få träffa mig, det är den doktorn jag ringt vartenda samtal till denna veckan i fråga om mina gäster.
Jag passade på att vaccinera mig, bad så mycket om ursäkt att jag inte kommit tidigare som jag sagt, men att nu var jag där så passa på att slå ihop flugorna i smällaren så att säga. Men tusan vad ont den gjorde, ingen bedövning och en stor nål att sticka långt in i armen..usch! Så just nu har jag massa hepatit B i mitt blod och kropp..känns ju sådär kanske.
Nu sitter jag på kontoret igen, var så rastlös hemma så lika bra att göra något vettigt..som att blogga hem till er!
Väntar på en sallad från Zorbas som Peter lovat köpa. Vågar man lite på att en grabbkille kan komponera ihop min sallad?! hahaha..nää vad taskig jag var nu, ringde precis i mobilen var nästan helt säker att det var han men det var Klara Klara. Jag återkommer efter lunchen och berättar hur det gick:)
Saknar er där hemma ska ni veta! Jag saknar inte Sverie utan bara min nyckelpersoner som gör livet värt! Ni vet vilka ni är! All kärlek och gott till er!
Ciao!
Jag kände redan på transfern igår att något inte stod rätt till med mina ögon, de rann konstant och folk i min buss trodde jag satt och grät mellan stoppen. Men nej jag hade fått en ögoninfektion.
Imorse vaknade jag av gråt och beställde en transport till sjukhuset. Stod utanför min dörr som jag lovat och väntade. Helt plötsligt dyker den största ambulans jag någonsin skådat upp! Den var 3 gånger så stor vår ola ambulans hemma i Sverige. Ni vet den som kommer om det verkligen är något allvarligt, räddning på liv och död. Den kom för att jag pep i luren att jag behövde komma till läkaren. Kommer nog aldrig glömma den turen fram och tillbaka till sjukhuset..:)
När jag kom dit kom Dr Drosos mot mig med öppna armar! Han var så glad att äntligen få träffa mig, det är den doktorn jag ringt vartenda samtal till denna veckan i fråga om mina gäster.
Jag passade på att vaccinera mig, bad så mycket om ursäkt att jag inte kommit tidigare som jag sagt, men att nu var jag där så passa på att slå ihop flugorna i smällaren så att säga. Men tusan vad ont den gjorde, ingen bedövning och en stor nål att sticka långt in i armen..usch! Så just nu har jag massa hepatit B i mitt blod och kropp..känns ju sådär kanske.
Nu sitter jag på kontoret igen, var så rastlös hemma så lika bra att göra något vettigt..som att blogga hem till er!
Väntar på en sallad från Zorbas som Peter lovat köpa. Vågar man lite på att en grabbkille kan komponera ihop min sallad?! hahaha..nää vad taskig jag var nu, ringde precis i mobilen var nästan helt säker att det var han men det var Klara Klara. Jag återkommer efter lunchen och berättar hur det gick:)
Saknar er där hemma ska ni veta! Jag saknar inte Sverie utan bara min nyckelpersoner som gör livet värt! Ni vet vilka ni är! All kärlek och gott till er!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
