liellinoran

Jag oroar mig för farmor och som farmor. Jag får berättat för mig hela tiden hur lik jag är henne. Igår var en sådan kväll, då jag var orolig, kunde inte fundera på annat än allt negativt, sorgliga och oundvikliga.
Man kan inte förbereda sig på att någon nära skall bli sjuk, för att sedan bli sämre och sämre. Det går bara inte. Reaktionen är en blandning av chock och sorgsenhet, jag visste att det skulle hända förr eller senare.

Allt jag vill är att mina nära och kära inte skall få lida, nu vet jag att hon gör det. Jag vaknade klockan 6 imorse och hade ont i bröstet, ont i hjärtat skulle nog en del säga. En känsla som inte går att beskriva.
Nu en morgonpromenad senare känns det lite bättre men tankarna far runt så jag blir yr.

Det som är upp är att jag skall träffa G ikväll. Vi ska på hockeyn i scandinavium. Spännande och viktig match, längesedan jag var med Joe nu, som annars brukar bjuda med mig.
I helgen blir det Stockholm för hela slanten, med allt var det innebär. Familjemiddagar, promenader runt Djurgården och träff med Barca-Ewe på Lördag. Inte sett henne på ett tag nu, ska bli superkul att ses igen.

Innan hockeyn, blir det jobb. Tur jag får lite annat att tänka på, orkar inte vara ledig med mina tankar en enda dag till.